Obehagligt

Konstigt att man ena dagen vaknar upp och känner en sådan livskraft och energi, för att andra dagen vakna som en levande död utan att något radikalt har hänt mellan timmarna som skiljde dygnen åt...

Slog väl upp ögonen vid sisådär fem i nio och hade knappt lust att kolla på mobilen vad klockan var. Men det gjorde jag, och då klockan skulle ringa en timma senare kändes det ganska meningslöst att somna om, då jag trots allt var pigg. Ställde mig upp och glodde in i garderoben. Såg en massa kläder, men ingen särskild mening med att klä på mig. Tog mig samman och insåg att jag inte kunde stå där hela dagen och stirra.

Tog på mig och kände att jag behövde komma ut. Det var fortfarande ganska grått ute. Faktum är att jag tror banne mig det var ett stort, grått moln över majorna, men blå himmel runt om. Ja så var det nog. Tröttnade på att promenera i höjd med shell och svängde tillbaka hem till mig.

Frukost utan te eller kaffe. Eller yoghurt för den delen. Torra mackor och ett glas juice. Tidningen hade de glömt att häfta ihop så det var ingen höjdare att läsa den i soffan.

Hade disk kvar från igår med. Lasagnedisk som gjorde allt för att slippa bli rent. Och nu. Vad ska jag göra nu? Har verkligen ingen som helst aning... Börjar arbeta kl. 14 och då får jag äntligen träffa Marie igen vilket förmodligen kommer rädda min dag. Ska väl också få slutgiltigt besked om ledigheten vilket da facto kan rasera dagen igen. Eller upphöja den. Beror på.