Catilicious!

Drygt två veckor efter visiten hos hans familj, och därmed vårt första möte, anlände Morris i fredags till mamma i Kungsbacka. För mig innebar detta dock, på grund av jobb, ytterligare två eller tre dagars spänd förväntan inför att äntligen få träffa varandra igen.

Och igår fick det ske.

Nyligen instigen i farstun hos min mor fick jag se ett mycket litet ansikte, på en mycket liten randig kropp, med tillhörande stora nyfikna ögon och lystrande öron, titta fram runt hörnet från toaletten. Morris - som jag mindes honom, fast lite större och sötare. Och utan tvekan busigare.

Så från igår eftermiddag kring 16 och fram tills imorse då jag åkte tillbaka till stan fick han i princip min odelade uppmärksamhet och engagemang. Hade helt glömt av hur otroligt kul det är med en kattunge i familjen! Sanna mina ord - det var full action från första stund, med pyttesmå avbrott för en välbehövd tupplur i mammas säng.

Morris är heltokig! Han kan jaga en öronpropp i en kvart, för att sedan däcka av fem minuter, för att sedan vakna med ett ryck och galoppera iväg till köket och jaga någons tår och sedan hittar hanh något annat att jaga i en kvart! Helt underbar. Försökte dock få honom att sova tillsammans med mig, men det var inte utan problem då han tog mina fötter för möss under täcket...

Nu - tillbaka till verkligheten i mitt lilla hem. Ska väl ner till förrådet innan Jonathan kommer hit och hämta upp min blygsamma lilla julpyntslåda. Har inget större intresse när der gäller tomtar hängande i gardiner och röda dukar med matchande tygservietter. Nix pix. Men en adventsljusstake måste man väl ha... och en stjärna i fönstret kanske. Får se!

Förresten, såg Fares Fares vid domkyrkan igår. Han kom med tre andra män från Friskies lokaler. Dock utan gymbag...