Schizofrent väderbiten

Inte undra på att hjärnan är helt ur balans såhär års.

Nånstans i mitten av februari fick man, som härdad göteborgare, för första gången i år känna vårvindens smekning, doften av knoppar som slår ut och synen av den första krokusen i rabatten. Varmt blev det kanske inte, men tillräckligt för att göra gemene man euforisk av glädje. Nu är våren här, och då är snart sommaren här och då kan vi baaaaada och gå på semester (detta trots att det faktiskt var februari). Tanken på att vintern kanske ville ta ut sin fulla rätt i form av snö fanns bara inte.

Men, vips, den 17:e mars eller vad det nu var, kom snön till den lilla staden vid kusten. Flingor dalade en aning våldsamt ner mot Jeagerdorffsplatsens gråa betongvärld, utan att visa de tidiga vårfirarna och blommorna den minsta nåd. Dagen innan spatserade vi runt i Malmö i strålande sol och knappt 10 plus. Knepigt.

Så idag, när jag iklädd dunjacka, vantar och all shit man nu har på sig på vintern, sätter mig på min fina röda nyinvigda vårcykel inser jag att jag faktiskt plötsligt är alldeles för varmt klädd. Måste erkänna att jag inte är alltför fräsch när jag anländer till jobbet 07.20.

Kan jag kanske äntligen få hänga av vinerjackan för denna gång?