Är juridik skadligt för hjärnan?

Ja det kan man rakt ta och fråga sig.

Anledningen till att jag börjar tänka i dessa högst irrationella banor är på grund av min outtörstliga längtan efter ett skriva på min kära blogg. Ja, tro det eller ej så längtar jag tillbaka till de dar då jag kunde producera 2-3- tom 4 blogginlägg om dagen som faktiskt var fyllda av substans (ja, ibland kanske) och som folk hade nöje att läsa av (eller så var de bara ovanligt uttråkade). Som det ser ut idag får jag till min stora förtret anstränga mig något så in i norden för att ens komma på något att skriva om!

Katastrof, inte sant?

Jag kan tänka mig att det beror på att jag har börjat plugga juridik. Ja men vad skulle det annars bero på!? När jag pluggade sist, på Europaprogrammet, var jag i mitt bloggaresse! Jag skrev nästan maniskt om allt kul (och kanske framförallt tråååkigt) som hände i min omgivning. Om hemska författare och deras fetstilade monsteralster på 1000 sidor, om knäppa grannar och deras sopfadäser, om mardrömslika baksmällor och konstiga, kvasiundehållande doktorspromotioner. Alltså,

1. Jag har blivit så jävla tråkigt (precis som jag lovade mamma och några till att inte bli när jag nu skulle ge mig på detta betygsfixerade lilla blygsamma hörn av universitetsuniversum) att det enda som flyger runt i mitt tidigare så rörliga sinne är paragrafer hit och dit och "intressanta" rättsfall att gotta sig i. För visst är det väl intressant för er utomstående att höra om Jordabalkens spännande historia och Kvinnofridslagstiftningens faktiska betydelse och tillämpning i det specifika fallet? GUUUUUUUUUUUUUUUUD vad trist. Det hade jag också tyckt. Men på nåt jäkla vänster blir det väldigt intressant, OCH jättekul att prata om. Snälla slå mig någon...

2. Jag har gått och blivit mkt tråkigare av andra skäl på två år. Det som talar för detta är att jag faktiskt har gått och blivit två år äldre, något som eventuellt leder till inte riktigt lika stora utsvävningar som i mitt tidigare liv. Kanske. Det som också talar emot mig är att jag faktiskt mår jäkligt bra nuförtiden. År 2006 mådde jag inte lika bra. Mycket var nytt; ny lägenhet, nytt liv, universitetsstudierna... Kan också vara en del i det hela.
Det som talar emot är att jag i princip gör samma saker nu som då. Pluggar, umgås med J, familj, vänner... jag tränar visserligen ingte nu, men har istället börjat scrappa... festar kanske inte riktigt lika mkt heller...

Menmen! Kanske bloggar man bättre om man är liten, förvirrad, arg, ledsen, ny...? Vad vet jag. Men vad jag vet är att jag faktiskt mår mkt bättre nu än 2006, så visst kan jag väl offra lite konstnärlig geist till förmån för ett lyckligare jag?