Marx och Engels

Hela min kropp och själ bara skrek efter att få skriva ett blogginlägg. Nåja, kanske inte riktigt, men hur som helst hade jag mer att få ur mig än vad jag kan pränta ner under mina ständigt uppdaterade statusar på FB.

Vet inte om det är Karl Marx som är kopplingen, men sist jag läste idéhistoria så hade jag också ett instinkivt behov av att blogga (vilket resulterade i en hel höst och delvis vår av energiskt uppdaterande av min saliga matryhamster.webblogg.se). Nu läser jag hur som helst idéhistoria igen, utan att för den sakens skull komma ihåg särskilt mycket, och konstiga idéer börjar växa fram i mitt medvetande...

Nyligen funderade jag till exempel över huruvida Marx (som jag läst extremt mkt om idag, han är väl lite av idéhistorians gullegris) hade kunnat likna industrialiseringens påverkan på fenomenet "arbete" med Facebookgenerationens påverkan på vår tids kommunikation? Marx menade kort och gott att arbetet, som var människans förverkligande av sig själv då hon arbetade för sig själv, kom att avromantiseras av industrialiseringens förvärvsarbete. På samma sätt kanske man kan säga att Facebook har avromantiserat långa telefonsamtal, kärleksbrev och kanske även den stenåldersmässiga MSN?

Fan vad trist. Men idag är jag trist och deppig och bitter. Inte konstigt när man mentalt sätt umgås med döda skäggiga gubbar som har en himla massa att tycka och tänka.

Ok, tre bra saker med denna dagen:

• Jag sprang i slottsskogen
• Jag har pluggat det jag ska
• Jag lagade en supergod torsk ochj tomatsoppa med cashew och dill!

Oj, nu kom jag på en bra sak till:

• Jag gick till skolan

Just det jag:

• Jag hittade en kamera när jag var ute och powerwalkade. Visste inte vad jag skulle göra med den. Lämnade in den till den indiska restaurangen som låg bredvid. Han visste inte heller vad han skulle göra med den. Vår deal är att om inte nån kommer och frågar efter den på tre dgara så ska jag hämta ut den. Då lämnar jag den till polisen.

Det är tredje gången jag hittar något ute som nån tappat. En gång hittade jag en nyckelknippa och en annan gång hittade jag en plånbok. Å andra sidan har jag också blivit bestulen på:

• En jacka
• En väska med mobil, plånbok, mini-disc, smink med mera
• En kamera
• En mobil
• Två cyklar

Varav bara hälften beror på slarv och hälften på ren otur. Så det känns som att någon högre makt vill kompensera mig för alla mina förluster genom att låta mig hitta en massa skräp. Fast jag är ju så ärlig så jag skulle ju aldrig ta nåt av det. Så trist är jag.

Ojojoj, nu har jag skrivit en massa kul! Känner att det är dags att göra något annat. Men någos säger mig att så länge RÄVen lever så kommer bloggen leva...