söndag 20 januari 2008

Stress

Denna blogg innebär stress.

Tyvärr är det inte heller bara bloggen som jag kan sätta likhetstecken mellan när det gäller just stress. Detta kära lilla fenomen finns hela tiden hos mig som en frätande liten fläck och är förmodligen det som ligger bakom både trötthet, sömnlöshet, frossande i mat och illamående. Och förmodligen det jag kommer dö av. Trodde en gång i tiden att det förmodligen skulle vara cancer som fick mig att trilla av pinnen - hah! Tji kommer jag få.

Antingen kommer jag få högt blodtryck och dö i hjärtsjukdom. Eller så kommer jag stressa till jobbet och hamna under en vagn. Eller kanske äta så mycket fastfood att jag får åderförkalkningar och dör av det. Stess är skit.

Nåväl. Slut på domedagspläderingarna. Men ärligt talat. Stess är enligt mig baksidan på varje jäkla mynt. Vad jag är gör för trevligt så gör det mig förmodligen samtidigt stressad. Över att jag borde göra något annat (som i de fall jag sitter och läser en bok och egentligen har det riktigt lugnt och skönt), över att jag borde träffa fler vänner oftare (trots att jag viker mig dubbel för att få ihop luncher och filmkvällar) eller över att jag faktiskt måste ta det lugnt någon gång (som de gånger då min almenacka ser ut som Röda Stens grafittivägg). Md andra ord. Varje gång jag gör något trevligt eller slappar så är jag hela tiden stressad över att jag borde göra något annat. Vilket är både ironiskt och destruktivt.

När jag jobbar innebär det hela tiden en kamp mot tiden. Yes, bara 2,5 timmar kvar tills jag slutar - men nej! Då nu är dte ju bara två dagar kvar till min jobbarhelg börjar... Vad tiden går fort... KONSTIGT! Konstigt att tiden bara rusar iväg när det enda man tänke rpå är att dagen ska ta slut och man får gå hem. Ännu mer ironi. Och vad är då resultatet? Jo, en ihållande stress över att tiden går för fort och att jag inte hinner njuta och göra något under tiden. Men jag gör ju saker hela tiden! Och ändå hinner jag inte njuta? Va? Hur menar jag då...?! Blir helt tokig på mig själv.

Ja det är en riktig balansgång mellan stress och kvalitetstid. Tror man faktiskt får bestämma sig för att bara göra de saker som man verkligen känner för och skita i det som bara stressar en och tar energi. Känner man inte för att träffa den där kompisen, utan hellre ligger hemma och streckkollar Scrubs säsong 1 så gör det för sjutton!

Dessutom tror jag det är väldigt viktigt att planera in tid under rubriken "inte göra ett skit", för annars blir det väldigt lätt så att man träffar någon eller bokar in ett träningspass då man egentligen borde slappa och varva ner. För rätt vad det är så är man helt uppe i det och bonkar huvudet i väggen. Bokstavligen.

Så nu ska jag avsluta min otroligt härliga helg (innehållande restaurang- och vattenpipecafésbesök med lillebror,supermysigt dygn tillsammans med min underbara pojkvän, promenad i klippan/röda sten samt ensamfik med bok på nya waynes coffee runt hörnet) med lite strecktittande på Scrubs säsong 1. Ses!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Martina! Jag har just varit på första besöket hos Previa dvs en psykolog! Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver om stress! Speciellt irriterande är det med stress när man egentligen bara har det bra - men bara för mycket av allt...! Jag längtar efter att få träffas och prata mer om vårt gemensamma, hm, intresse! Kram!