Fritidens ironi

Så kom då dagen jag väntat på sedan... ja, sedan i söndags. Då jag senast var ledig. Yes! Äntligen ledig igen. Sovmorgon, GP-läsande i sängen, lång och bastant frukost framför Days. Och så lite hushållssysslor förstås. Tvätt, räkningar och - hör och häpna - pensionsval!

Pensionsval ja... Måste erkänna att det känns lite snett att välja pension nu. Ungefär som ett barn som får en flaska vin som lämpar sig för lagring på sin ettårsdag. Lite, ja, långsiktigt känns det som. Visst, klart det är bra att börja på allvar i tid. Men det är typ 45 år innan jag går i pension... Men men! Vad ska man göra. Tiden går trots allt fruktansvärt fort, och snart sitter jag väl där i min lilla stuga och glädjs över min sparade slantar!

Så jag satte mig med papprena, läste igenom och begrundade noga mitt val. För en gångs skull tänkte jag nämligen göra ett väl övervägt val, kolla läget bland de olik fondförvaltarna och utifrån detta avgöra min framtid. Typ. Hursom slutade det med att jag lite halvt kollade in SEB:s program, och sedan AMF:s... och där någonstans tröttnade jag (för jag tycker det är så tråkigt med räntor och sånt, tyvärr) och valde AMF:s fonder för de hade fått en massa priser för bästa förvaltande plus att de hade låga avgifter. Och det låter ju himla bra!

För övrigt skapar såna här dagar inte bara lugn och ro och en ekande tvättkorg utan även en massa dumma funderingar. När jag snoozande vaknade till liv i morse började jag anklaga mig för att vara skittråkig och oäventyrlig och allt möjligt dåligt för att jag bara sitter här hemma och jobbar på mitt tråkiga, outvecklande jobb och inte har rest jorden runt och jobbat i Australien som ALLA ANDRA GÖÖÖÖÖR... Gud! Jag måste vara världens tråkigaste. Nu ska Emely iväg, en i raden av alla mina vänner som åker runt runt runt.

Och jag har inte gått på nån konsert på skitlänge!

Något måste göras.

Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Ska hämta ut tvätten nu. Sedan ska jag laga lax, träna och efter det åka till Jonathan.