Lycka är ett hem att älska...

...och kanske framförallt ett hem som bjuder på ett brett spektra av möjligheter!

Den 30 november 2008 flyttade jag och Jonathan in på förstalånggatan 12, ett stenkast från Järntorget och endast tio minuter promenad till Handels!

På en förvånadesvärt kort tid har vi lyckats packa upp så gott som allt och placera det ungefär där det ska vara och dessutom hunnit ge lägenheten den adventsutsmyckning den förtjänar såhär års!

Mycket återstår förstås... textilier, saker som ska upp på väggarna, en del praktiskt tjafs...

Men - vi har redan hunnit utveckla en riktigt hemtrevlig känsla (kanske på grund av alla grejer överallt) och har t o m börjat våga visa upp den för vänner och bekanta!

Det känns med andra ord mycket bra!

Vad som dessutom är härligt med denna stora, rymliga och inte minst annorlunda lägenhet är att den erbjuder så många möjligheter! Det finns så många sätt att möblera, lyfta fram detaljer, växla mellan stilar, förändra och förbättra att jag förmodligen aldrig kommer att tröttna!

Jag kan promenera till linnéplatsen på en kvart. Till skolan på tio. Till kungssgatan på knappt en kvart. Och mitt nya favoritstråk järntorget/långgatorna/linnégatan är inom räckhåll!

Vi bor granne med en indisk restaurang som lagar vansinnigt god mat!

Här kommer jag verkligen att trivas, i annat fall är det mig det är fel på!

Är juridik skadligt för hjärnan?

Ja det kan man rakt ta och fråga sig.

Anledningen till att jag börjar tänka i dessa högst irrationella banor är på grund av min outtörstliga längtan efter ett skriva på min kära blogg. Ja, tro det eller ej så längtar jag tillbaka till de dar då jag kunde producera 2-3- tom 4 blogginlägg om dagen som faktiskt var fyllda av substans (ja, ibland kanske) och som folk hade nöje att läsa av (eller så var de bara ovanligt uttråkade). Som det ser ut idag får jag till min stora förtret anstränga mig något så in i norden för att ens komma på något att skriva om!

Katastrof, inte sant?

Jag kan tänka mig att det beror på att jag har börjat plugga juridik. Ja men vad skulle det annars bero på!? När jag pluggade sist, på Europaprogrammet, var jag i mitt bloggaresse! Jag skrev nästan maniskt om allt kul (och kanske framförallt tråååkigt) som hände i min omgivning. Om hemska författare och deras fetstilade monsteralster på 1000 sidor, om knäppa grannar och deras sopfadäser, om mardrömslika baksmällor och konstiga, kvasiundehållande doktorspromotioner. Alltså,

1. Jag har blivit så jävla tråkigt (precis som jag lovade mamma och några till att inte bli när jag nu skulle ge mig på detta betygsfixerade lilla blygsamma hörn av universitetsuniversum) att det enda som flyger runt i mitt tidigare så rörliga sinne är paragrafer hit och dit och "intressanta" rättsfall att gotta sig i. För visst är det väl intressant för er utomstående att höra om Jordabalkens spännande historia och Kvinnofridslagstiftningens faktiska betydelse och tillämpning i det specifika fallet? GUUUUUUUUUUUUUUUUD vad trist. Det hade jag också tyckt. Men på nåt jäkla vänster blir det väldigt intressant, OCH jättekul att prata om. Snälla slå mig någon...

2. Jag har gått och blivit mkt tråkigare av andra skäl på två år. Det som talar för detta är att jag faktiskt har gått och blivit två år äldre, något som eventuellt leder till inte riktigt lika stora utsvävningar som i mitt tidigare liv. Kanske. Det som också talar emot mig är att jag faktiskt mår jäkligt bra nuförtiden. År 2006 mådde jag inte lika bra. Mycket var nytt; ny lägenhet, nytt liv, universitetsstudierna... Kan också vara en del i det hela.
Det som talar emot är att jag i princip gör samma saker nu som då. Pluggar, umgås med J, familj, vänner... jag tränar visserligen ingte nu, men har istället börjat scrappa... festar kanske inte riktigt lika mkt heller...

Menmen! Kanske bloggar man bättre om man är liten, förvirrad, arg, ledsen, ny...? Vad vet jag. Men vad jag vet är att jag faktiskt mår mkt bättre nu än 2006, så visst kan jag väl offra lite konstnärlig geist till förmån för ett lyckligare jag?

Dags att vända blad

Så var ytterligare att kapitel i mitt liv snart färdigskrivet.



När jag ser ut över hamninloppet, över skärgård och Älvsborgsbron kan jag lätt erinra mig om varför jag har älskat just den här lägenheten. Och varför jag lika mycket har älskat att vara Majorna-bo.



Jag packar in glas och porslin i tidningspapper tills fingrarna är kolsvarta och trycksvärtan från veckans GP-ranson. Var kommer allt ifrån, alla muggar, glas och tallrikar? En servis är gammelmormors, en är min mormors och en har jag köpt på auktion.



Dom här glasen fick jag ju av Mona, precis innan jag skulle flytta, och de här fick jag av Sanna i studentpresent. Och min Rörstrandsserie har jag samlat ihop från alla håll och kanter.



Och visst är denna vasen från farmor? Och ljusstaken?



Av pappa fick jag en karaff och ett gäng skålar. Av mamma en soppterrin och matchande soppskålar.



Åren går och bohaget växer. Nu ska vi snart flytta ihop i en trea. Jag lämnar en värld bakom mig, och kliver in i en ny spännande värld som Linnestadsbo och nybliven sambo! Med mig har jag alla mina minnen, i form av allt från glas och skålar till fotoalbum och böcker. Livet går vidare men det är minnena som gör det meningsfullt!



Tack Kustgatan och Majorna för härliga 1 år och åtta månader!

Det sista jag hinner är att blogga...

...men just ikväll känner jag för att bara göra precis sånt som jag inte hinner göra.

Saker jag borde göra:

* Plugga
* Flyttpacka
* Flyttstäda
* Fixa med papper inför flytt
* Sova

Saker jag gör ikväll:

* Segar i myskläder
* Kollar på 2½ man eller vad det heter som jag inte ens gillar
* Äter rester ur lådan o skiter i disken
* Stökar ner
* Pissar på lagboken (dock ej bokstavligen)

Inatt som jag drygt överdrivet 6 timmar. Jag borde iaf sova 8, så detta är katastrof för mig. Jag har sedan spenderat dagen på Svenska Mässan och lobbat för Handels och juristprogrammet på Kunskap&Framtid. Sjukt kul, men framförallt sjukt lärorikt för mig själv och för min egen personliga motivation. Förtydligande: att stå och förklara hur extraordinärt fantastiskt det är att plugga juridik på Handels ger en och annan tankeställare.

Och - det behövs just nu.

Jag har inget liv.

Saker jag generellt sett ägnar mig åt:

* Läsa kurslitteratur
* Tentaplugga
* Grupparbeten
* Flyttpack/städ/planering
* Diska
* Sova
* Äta
* Cykla fram och tillbaka

Saker jag sällan ägnar mig åt:

* Min pojkvän (1-2 ggr/vecka)
* Mina vänner (1 g/vecka)
* Min familj (typ varannan vecka)

Saker jag aldrig ägnar mig åt:

* Tv
* Film
* Navelskådning

Men.

Jag trivs och mår bra!
Jag går en grym utbildning som ger mig mycket!
Jag ska flytta till F:a långgatan med min älskling!
Jag lever, är frisk och lycklig!

Min käre gamle bike...

Åh du härliga gamla cykel, vad du ruinerar mig...!

Genom åren har du varit med om det mesta. Du har voltat ut på en äng, du har misshandlats
på Kungsbacka station, du har blivit stulen utanför Liseberg, så har krockat med en annan cykel och du har slitits i allmänhet.

Nu hämtade jag precis upp dig från cykeldoktorn som skulle plåstra om en ynka skråma på ditt däck (en, vad jag trodde, punktering). Föga anade jag att jag skulle få återse dig med ett helt nytt hjul, och inte heller att din operation skulle landa på en summa av trehundra riksdaler, som jag lydigt pungade ut med.

Senast vi var hos doktorn gick notan på 550 kronor, och sammanlagt har dina läkarbesök + omkostnader som busskort, hittelön (till paret som hade hittat dig då du var stulen för några veckor) och annat smått och gott säkert nu överstigit priset av vad som kan motsvara en alldeles ny cykel. (Låt vara en sådan från Biltema, men ändå!).

Men, vad gör man när man älskar sin gamla bike? Man plåstrat om den så gått det går, betalar lydigt till cykeldoktorn och är tacksam för varje dag som jag kan cykla till skolan (jag gillar inte att åka vagn).

Ja inte fasen byter jag ut min gamle Monark mot en Biltemahoj i alla fall!

Nollslut

Jahopp, då var nollningen slut.

För alltid.

Hoppas jag.

Jag har nämligen mer eller mindre börjat inse att det här med juridik förmodligen är det jag vill syssla med (vilket verkligen glädjer mig), vilket innebär att jag in case aldrig mera kommer nollas. Jag har varit nolla två gånger (på universitetsnivå) och det får väl sannerligen räcka, i och för sig. Men, jag kan inte frångå känslan av svidande sentimentalitet när jag inser att jag nu är en etta, och nästa år kommer jag vara en tvåa osv osv osv... Dags att bli gammal!

Men nollningen har verkligen överträffat mina förväntningar. Bra organiserat, aktiviteter av kvalitet varje dag, grymma temafester och framförallt helt fantastiska människor att dela detta med! Vi har haft så kul, så kul, så kul. Nu kvarstår bara en massa plugg!

Då kan man i vilket fall glädjas åt att det i varje fall verkar vara intressant att läsa juridik, och inte alltför jättekonstigt och svårtförstått. Klart det är svprt ibland, och en helt ny terminologi att lära sig, men det ser jag som en del av härligheten!

Nåväl, på tal om plugg, så har jag lite att sätta tänderna i! So long!

What a day!

Min första dag på handels innebar inskrivning, nollningsgruppsindelning, namnlek och en massa massa information!

Tänkte vara lite smidig och komma i god tid i morse, promenera runt och insupa känslan ett tag innan det var dags för juridiska föreningens infomöte. Tråkigt nog missbedömde jag tiden lite, skulle ju ta ut pengar och så på vägen, och kom inspringande på skolan strax innan 9.00. Lyckligtvis var jag inte den enda, och det visade sig t o m att mötet inte började förän en kvart senare (den för mig bortglömda akademiska kvarten).

Sedan följde faddergruppsindelning (med viss förvirring från min sida, jag trodde de sålde sittningsbiljetter :S), rundvandring, mingel, lekar, inskrivning i kår och på instistution, korv med bröd och en massa lärakännande. Vår nollninggrupp är stooor, 30 nollor och fyra faddrar. Alla verkar vara väldigt trevliga, och "vanliga" hur man nu kan säga det om en hög juridikstudenter... I veckan, och under nästa vecka, väntar så mycket aktiviteter att jag inte heller under denna ledighet kommer kunna sitta sysslolös (på gott och ont), jag kommer förmodligen gå på 90 procent av det som anordnas skulle jag tro.

Hur känns det då? Jaa, helt enormt på ett chockartat sätt. Började dagen med att höra programansvarig berätta för oss att detta är sveriges förmodligen bästa juridikutbildning (oj!) och att vi som sitter här kommer bli framtidens ledare (oj#2!). Och en massa Grattis Grattis Grattis till er alla...! Har ju liksom inte riktigt sett det på det sättet än... men det börjar väl krypa mig inpå skinnet att jag faktiskt kommer gå en otroligt åtråvärd och högklassig utbildning som kommer ta mig vart jag vill sen. Vilket känns lite för stort just nu för att förstå...

Redan tre år sedan!

Tänk, igår tog min kära lillebror studenten! Min lillebror, Filip, som ju alltid kommer vara väldigt liten för mig just därför att, är alltså nu en fri man som har alla möjligheter i världen med mera mer mera. Här var alltså jag för cirka tre år sedan, och oj vad fort det har gått!

Hur som helst. På tisdagen anlände jag till pappa, en dag tidigare för att hjälpa till med förberedelser, bada och koppla av på landet... På onsdagen var det fullt upp! Fruktfat skulle arrangeras, ballonger blåsas och bord dekoreras. Halv ett mötte vi upp mamma vid Åhlens, och väl vid Aranäs kom även Jonathan, Maja med vänner, farfar, Laila, Per, Ida, Anne, Jan, Wiveka och Alexandra.

Fullt ös blev det efter ett tag, och som första klass gick Filips ut till tonerna av U2:s "Beautiful day". Det tog honom en liten stund att hitta oss, men när han väl kom till vårt sällskap blev det kramar och blommor och flaskor och gosedjur och en himla massa fotografier! Sedan var det dags för Filip att hitta sitt flak, och det var även där vi lämnade vår nybakade student för att bege oss hem och förbereda det sista!

Gästerna kom efter 15, och det dröjde ytterligare ett tag tills Filip anlände tillsammans med Mona och Daniel. Då blev det hurrande, mousserande och ännu fler kramar. Därefter följde vegetarisk buffé och tårta. Några gäster droppade av tidigare för att bege sig till andra aktiviteter medan andra stannade längre. Filip, Maja, mamma, pappa, Christer, Maria, Karin och jag gick ner till sjön för att ta oss ett dopp och dricka lite öl på bryggan! Helt underbart i skymningsljuset.

Sedan var det dags för presentöppning. Filip fick bestick, pengar, en resa, en ryggsäck (av mig), en hemlig upplevelse, böcker, en slips, en handduk med mera.

Gästerna droppade av och klockan började bli mycket, tillslut var det bara Filip, mamma, pappa, Mona, Christer och jag kvar. Vi lyssnade på musik och provade konstiga hattar. Mamma och Christer åkte vid halv tio, och då beslöt vi oss för att spela Life. Detta kom vi inte så långt med, utan istället gick vi ner för att ta oss ett nattdopp! Otroligt varmt och gott var det! Väl hemma igen dansade vi till tonerna av bland andra The Knife och sedan var det läggdags vid ettiden.

Tror Filip fick en riktigt härlig student, och massor av fina minnen att bära med sig och längta tillbaka till i all framtid! Grattis min kära lillebror!!!

Milsten

Tänkte skriva detta inlägg som en liten påminnelse man kan behöva de regninga, deppiga göteborgsdagar som det finns så gott om under året. Idag, den 2 juni 2008, har det varit soligt och fins och varmt i en hel månad! 1 maj 2008 regnade, efter det har det inte varit en regndag på en månad här i majorna där jag befunnit i vart fall.

Så kanske, kanske, när man är som mest uppe i sin bittra väderklagan, kommer man komma ihåg maj 2008. En månad av medelhavsvärme, havsbad (inte för min del), solbränna och turiststomningar.

Så var det sagt. Nu ska jag ta ut tvätten och sedan ska jag faktiskt också få sola som alla andra har fått göra i helgen när jag har jobbat. Ha!

My name is Martina and I'm a shopoholic

Det är en väldigt speciell känsla som infinner sig de få, men ack så obehagliga, tillfällen då jag gått lös på stan. Man skulle kunna beskriva det som en blandning mellan skam, ånger, glädje, panik och abstinens. Kanske är det så det känns att ta droger? Inte vet jag...

Hur som helst. Detta hände mig alltså igår efter en dag med Marie på stan, shoppandes som en annan tok. Detta inhandlades:

• Shorts
• Väska
• Sjal
• Jeanskjol
• Tidningsställ
• Sex ljusstakar
• Renfäll (ja, faktiskt)
• Lite pyssel från panduro
• Tvättkorg
• Värmeljus, Vanliga stearinljus och ett doftljus...

Det mesta second hand, men ändå!

Detta verkar kanske inte helt galet, men ha då i åtanke att jag i helgen köpte:

• Nytt set med ansiktsrengöring
• Morsdagspresent
• En klänning
• En kjol
• En tunika
• En prydnadspotta (helt galet, jag vet)
• En vattenkanna
• Ett halsband

Och att jag idag köpte:

• En sjal
• En 50-årspresent

Jahopp, det var väl ungefär det ja! Som sagt, jag tror jag har allvarliga problem och borde verkligen ta mig själv i kragen. Men är man väl inne i ett "rus" så är det så lätt att baar drivas med och... köpa. Ja usch. Nu ska jag sova en lite stund!

Byta lägenhet?

Så var det den sär historian om huruvida gräset skulle vara grönare på andra sidan eller ej. Sällan, tänker jag världsvant, medan mina fingrar knapprar in adressen till lägenhetsbyte.se för att se om jag har några nya "hundraprocentiga triangelbyten" att fundera över.

Så, med andra ord, jag har börjat se mig om efter nya jaktmarker. Eller rättare sagt, efter en lite större lägenhet med trägolv, kök och kanske till och med takrosor. Än så länge har jag tre möjligheter att byta. I det ena fallet ligger lägenheten på Guldheden. 50 kvm, nya golv/tapeter/köksluckor 2002. Närmre stan och Jonathan.

I det andra fallet handlar det om en 2:a i Lunden som jag inte vet mkt om än, bara att den är nyligen helrenoverad och att den är runt 50 kvm...

Deb tredje är förmodligen för dyr, och för stor...

Nu har jag visat min lägenhet för två trevliga rockmänniskor som skulle fundera och höra avs sig... Antingen blir det eller inte, egentligen kvittar det för mig! Men det vore ju väldigt trevligt med ett trägolv...

Sann givargläjde!

Har precis gått och blivit Tigerfadder på WWF:s hemsida.

Kommer ge en hundralapp eller liknande i månaden till deras arbete för dessa utrotningshotade små kissekatter. I gengäld får jag hemskickat en tigerbox med en supergullig tigermjukis, ett adoptionsbevis (vad nu det innebär rent tekniskt), massa info samt ett klistermärke (bildekal?).

Och ett redan nu varmare hjärta och en renare själ. Känns det som i varje fall.

Faktum är att välgörenhet är ett så otroligt enkelt sätt att dels känna sig som en bättre människa och samtidigt bidra till något gott i denna egocentirska värld.

Hävdar visserligen att alla handlingar är egoistiska, men dock inte egocentriska. hade jag varit egocentrisk hade jag hellre velat lägga denna månatliga hundring på Rut m.fl.-toppar eller glass. Egoistisk är jag möjligtvis för att jag vet att denna gåva kommer skänka mig själv både glädje och sinnesfrid!

Nog om moralfrågor.

Jag vill däremot uppmana alla bli Tigerfadder (eller Pandafadder om du föredrar det), skaffa ett fadderbarn eller bara köpa en faktum några gånger per år. Att ge är en så otroligt mycket större gåva än att få. Och att spendera pengar på massa skit från mainstream-kedjor (vilket jag självklart också gör)!

Så ta besutet idag och bli fadder, skänk en slant till cancerfonden eller vad som ligger dig varmast om hjärat. Det lönar sig direkt!

Schizofrent väderbiten

Inte undra på att hjärnan är helt ur balans såhär års.

Nånstans i mitten av februari fick man, som härdad göteborgare, för första gången i år känna vårvindens smekning, doften av knoppar som slår ut och synen av den första krokusen i rabatten. Varmt blev det kanske inte, men tillräckligt för att göra gemene man euforisk av glädje. Nu är våren här, och då är snart sommaren här och då kan vi baaaaada och gå på semester (detta trots att det faktiskt var februari). Tanken på att vintern kanske ville ta ut sin fulla rätt i form av snö fanns bara inte.

Men, vips, den 17:e mars eller vad det nu var, kom snön till den lilla staden vid kusten. Flingor dalade en aning våldsamt ner mot Jeagerdorffsplatsens gråa betongvärld, utan att visa de tidiga vårfirarna och blommorna den minsta nåd. Dagen innan spatserade vi runt i Malmö i strålande sol och knappt 10 plus. Knepigt.

Så idag, när jag iklädd dunjacka, vantar och all shit man nu har på sig på vintern, sätter mig på min fina röda nyinvigda vårcykel inser jag att jag faktiskt plötsligt är alldeles för varmt klädd. Måste erkänna att jag inte är alltför fräsch när jag anländer till jobbet 07.20.

Kan jag kanske äntligen få hänga av vinerjackan för denna gång?

Hur sammanfattar man en och en halv månad?

Sjukt mycket har hänt sedan jag sist satt här i min lilla bloggarvrå och författade senast. Att det kan ta tid mellan mina bloggperioder är inget ovanligt, och det återkommande problemet är hur sjutton man på ett värdigt sätt kan sammanfatta den tid som har förflutit. Låt oss nöja oss med en lite tidsaxel:

11 feb - 2 mars: Hände inte ett piss. Jobb, diverse släktkalas och träning kan ju knappast vara intressant att nämna. Jo, jag hjälpte min kära Ozza med flytten från Anneberg till Kungsbacka med!

3 - 13 mars: Inte överdrivet mycket kul som hänt här, men en ganska intensiv period med Ullaredsshopping, optikerträff, klipp/sling, sminkparty och mycket träning.

14-16 mars: Now we talkning! En weekend i Lund hos min kära kusin och hans underbara tjej Julia!

Fredagen: Spatserande genom Lund, underbart god middag väl hemma, nattkyrka (?) med tillhörande psykadelisk blåsinstrumentsmusik, biljard och öl och avslutande tok-supande hemma hos Richards vän Sebbe.

Lördag: Välförtjänt baksmälla även efter Resorb, kaffe och Berocca. Handlande inför kvällens stora event; Barnkalaset. Hem, fixa, pynta, bål och playlist kvällen till ära. Vid 20 nångång började folk droppa in och siste man gick väl kring halv fyra. Singstar (jag bäst), fiksdamm, lekar, fina leksakspriser, extremt mycket sprit och trevligt sällskap. När jag och Ville städade på kvällen tror jag vi hittade omkring 2 vodkaflaskor, en gin, en tequila, en whiskey, en rom, två bag-in-box, 2 faskor mousserande, en flaska vanligt (eller två) och mängder med ölburkar. På festen befann sig ca 15 pers varav minst två var nyktra (bland annat jag). Bör tilläggas att det även förkom bål. Galet mycket dricka gick åt!

Söndag: Städning. Jag och Ville vimsa runt i trakterna för att hämta pizza åt oss alla utsvultna. Tog lite väl lång tid på grund av dåliga vägvisare och lite segt lokalsinne. Pizzan förtärdes tillslut på gården i lugnan ro. Sen drog vi till Malmö och kolla in Turning Tourso (stavning?) i solskenet. En otroligt härlig helg som gav mersmak!

Sen har det inte häns särskilt mycket förän nu i helgen,

28-30 mars: Östersundbesök hos Emma! Flög upp. Att flyga är inga problem, jag har flugit typ 40 ggr i mitt liv. Särskilt inrikes är barnsligt lätt. Trodde jag. Det slutade med att jag ofrivilligt fick identifiera mig med Stig-Helmer hela resan. Herregud, inrikesflyget är inte vad det en gång varit! Jag var helt grön på det där med egenbetjänings-incheckning, jag försökte smuggla med mig en flaska Ramlösa men blev sloppad i kontrollen, jag glömde visa leg vid gaten, jag fick panik på arlanda då mitt bagage inte fanns på bandet (det slussades förstås vidare direkt till ösd) och varför checkade jag in min lilla KABINväska alls? Allt detta är förstås väldigt lätt att undvika om man försöker tänka innan man handlar. Hur som helst, jag kom fram.

Fredag: Promenad i Ösd, fika på konditori med prinsessbakelse, springande i butiker och till slut after work på Scandic med oxfilépasta. Mums. Till detta gott rödvin och baileys.

Lördag: promenad ner på stan, klappade islandshästar, gick över bron till Frösön (där det finns en skidbacke) och ett 50-talscafé där vi tänkte äta lunch. Halvvägs fick dock emma en allergisk reaktion och vi fick vända hem. Efter kurerande ät vi istället tacobuffé på stan. Möttes upp av några vänner till Emma. Hem, fixa sig och sedan förfest. Kvällens höjdpunkt stavades faktiskt O'Learys som i Ösd bestod av 3 stora dansgolv och typ 4 barer. Riktigt riktigt kul där! Hemgång vid 2-tiden då det stängde.

Söndag: Myspys i Östersunds vinterpark på Storsjöns is. Solstol, kaffe/choklad och massvis med folk. En timmas letande efter lunchställe. Tre timmar lunch och sedan hemgång. Lite mys och lite sömn och sedan var det dags för nattåg hem igen. Ingen jättetrevlig resa, ganska lite sömn mellan 22.30-05.45 då jag var tvungen att gå upp och byta till X2000 i Uppsala till Gbg. Där sov jag desto bättre.

Ah, skrivkramp! Nu kan jag varken kommunicera via skrift eller tal; hag har nämligen tappat rösten till råga på allt... Imon är jag dock ledig. Ska träffa min kära Marie på dagen och min älskade vän Ozza på eftermiddagen. VI har inte setts på länge!

Vidrigt

Sitter och laddar upp bilder på FB och har TV:n på i vardagsrummet. Tar en paus och kollar vad som är på. Låter som att det snackas spanska.

Visar sig vara ett program på femman som heter något med sexturisterna. Det ska, av okänd anledning, visualisera de (i detta fall) halvdöda amerikanska snuskgubbar som åker på semester i sydamerika (eller vad sjutton det är) i så kallade paketresor. De får samtidigt som de checkar in välja en "flickvän" bland ungefär 10 unga tjejer som de får göra allt vad ett förhållande innebär att göra med. Somliga får dessutom välja två. Då har man väl betalt lite extra.

Tjocka, feta och fruktansvärt oförskämda amerikaner. Söta, fattiga och unga tjejer med familjer att försörja på detta sätt. Inte nog med att de låter sig filmas, dessa amerikaner, de slänger dessutom ur sig diverse vidriga kommentarer på löpande band. En tjej hade mens, och då ville gubbfan byta tjej. Han var fullkomligt galen över detta och frågade sig "sen när det var tjejerna som fick välja och inte han". En annan var väldigt missnöjd med sin resa på grund av "utbudet och kvalitén på tjejerna.

Jag spyr. Gubben hade kropp som en heltidssumo och fick hångla med en tjej samtidigt som han fick massage av en annan. En tjej tyckte så illa om sin kund att hon gick ifrån honom. Hon fick sparken med omedelbar verkan.

Och vad ska man göra åt saken. Filma det och visa i svensk Tv. Och sen då? Olika typer av prostitution har funnits i aaaalla år. Världens äldsta yrke och blablabla. Förbjuda skiten? Omöjligt. Skriva en insändare? Hjälper säkert...

Nej. Det kommer alltid att finnas feta, misslyckade, tunnhåriga gubbar med sinnesjukt lågt självförtroende som kommer betala vad fasen som helst för att få lite "kärlek", så jag kan sitta här och vara förbannad och skriva en blogg om det i mitt trygga hem och skratta mig lycklig åt att jag är född här, och inte i Sydamerika eller vad det nu var.

Men en sak är säker. De som betalar för sånt där, låter sig filmas och dessutom vräker ur sig grodor likt ovan är definitivt lågre stående varelser oavsett vad de tidigare presterat i livet.

Fritidens ironi

Så kom då dagen jag väntat på sedan... ja, sedan i söndags. Då jag senast var ledig. Yes! Äntligen ledig igen. Sovmorgon, GP-läsande i sängen, lång och bastant frukost framför Days. Och så lite hushållssysslor förstås. Tvätt, räkningar och - hör och häpna - pensionsval!

Pensionsval ja... Måste erkänna att det känns lite snett att välja pension nu. Ungefär som ett barn som får en flaska vin som lämpar sig för lagring på sin ettårsdag. Lite, ja, långsiktigt känns det som. Visst, klart det är bra att börja på allvar i tid. Men det är typ 45 år innan jag går i pension... Men men! Vad ska man göra. Tiden går trots allt fruktansvärt fort, och snart sitter jag väl där i min lilla stuga och glädjs över min sparade slantar!

Så jag satte mig med papprena, läste igenom och begrundade noga mitt val. För en gångs skull tänkte jag nämligen göra ett väl övervägt val, kolla läget bland de olik fondförvaltarna och utifrån detta avgöra min framtid. Typ. Hursom slutade det med att jag lite halvt kollade in SEB:s program, och sedan AMF:s... och där någonstans tröttnade jag (för jag tycker det är så tråkigt med räntor och sånt, tyvärr) och valde AMF:s fonder för de hade fått en massa priser för bästa förvaltande plus att de hade låga avgifter. Och det låter ju himla bra!

För övrigt skapar såna här dagar inte bara lugn och ro och en ekande tvättkorg utan även en massa dumma funderingar. När jag snoozande vaknade till liv i morse började jag anklaga mig för att vara skittråkig och oäventyrlig och allt möjligt dåligt för att jag bara sitter här hemma och jobbar på mitt tråkiga, outvecklande jobb och inte har rest jorden runt och jobbat i Australien som ALLA ANDRA GÖÖÖÖÖR... Gud! Jag måste vara världens tråkigaste. Nu ska Emely iväg, en i raden av alla mina vänner som åker runt runt runt.

Och jag har inte gått på nån konsert på skitlänge!

Något måste göras.

Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Ska hämta ut tvätten nu. Sedan ska jag laga lax, träna och efter det åka till Jonathan.

Scrubs

Har snart tittat igenom första säsongen av denna gudagåva i serieform. "Påväg mot ett beroende" skulle jag säga om jag fick göra en snabbanalys av mig själv.

Har sett serien vid spridda tillfällen och skrattat, det har jag verkligen gjort, men utan sin helhet har jag faktiskt inte riktigt kunnat greppa den fascinerande lilla kärna som serien står för. Den har sannerligen alles som en riktigt underhållande serie kan ha. Humor, humor, lite (ytterst förenklade) intriger och en sjukt stor dos av både ytlig och underliggande ironi.

Ironi.

Jag älskat det ordet. Jag vet inte vem jag skulle vara utan ironin... Hur blev jag så ironisk? Ja, jag vet... vi är den ironiska generationen. Har inte alltför sällan hamnar i situationer som inte har varit helt självklara och lättflytande med både närstående och ganska nya bekantskaper just på grund av ironi. Och avsaknad av ett ironiskt standardläge hos motparten.

Men det köper jag. Klart att man som 20-talist inte riktigt händer mer när han eller hon ber en att hjälpa till med disken och man svara "jahemsktgärnavadroligt" med en liten suck. Gud vad menar människan egentligen? Tycker hon att det ska bli kul? Varför? Och varför suckar hon i så fall? Gaaah!!!

En annan sak är när en person i min ålder inte händer med i ironin. Då måste jag haja till lite. Jag menar, hallå, vad har du hållit hus liksom? Har ingen i din närhet någonsin givit dig en ironisk pik och sedan behövt förklara sig (och därmed invigt dig i ironins fantastiska värld)? Alternativen är få men två; 1. Antingen har du levt i en perfekt värld och ingen har någonsin ironiserat över något du gjort. Eller 2. Du har helt enkelt svalt all ironi med hull och hår utan att bett om en förklaring. Hmm. Nåt är det ju som är på tok! Eller är det bara jag som är en sån i en igloo insnöad nörd?!

Till saken hör förstås att jag faktiskt träffat såna här människor. Underbara människor. Men med vissa kommunikationssvårigheter...

Japp, nu var det dags för att sista ryck med Liza Marklund och hennes mordgåtor.

Såhär ser det ut där jag bor!

Stress

Denna blogg innebär stress.

Tyvärr är det inte heller bara bloggen som jag kan sätta likhetstecken mellan när det gäller just stress. Detta kära lilla fenomen finns hela tiden hos mig som en frätande liten fläck och är förmodligen det som ligger bakom både trötthet, sömnlöshet, frossande i mat och illamående. Och förmodligen det jag kommer dö av. Trodde en gång i tiden att det förmodligen skulle vara cancer som fick mig att trilla av pinnen - hah! Tji kommer jag få.

Antingen kommer jag få högt blodtryck och dö i hjärtsjukdom. Eller så kommer jag stressa till jobbet och hamna under en vagn. Eller kanske äta så mycket fastfood att jag får åderförkalkningar och dör av det. Stess är skit.

Nåväl. Slut på domedagspläderingarna. Men ärligt talat. Stess är enligt mig baksidan på varje jäkla mynt. Vad jag är gör för trevligt så gör det mig förmodligen samtidigt stressad. Över att jag borde göra något annat (som i de fall jag sitter och läser en bok och egentligen har det riktigt lugnt och skönt), över att jag borde träffa fler vänner oftare (trots att jag viker mig dubbel för att få ihop luncher och filmkvällar) eller över att jag faktiskt måste ta det lugnt någon gång (som de gånger då min almenacka ser ut som Röda Stens grafittivägg). Md andra ord. Varje gång jag gör något trevligt eller slappar så är jag hela tiden stressad över att jag borde göra något annat. Vilket är både ironiskt och destruktivt.

När jag jobbar innebär det hela tiden en kamp mot tiden. Yes, bara 2,5 timmar kvar tills jag slutar - men nej! Då nu är dte ju bara två dagar kvar till min jobbarhelg börjar... Vad tiden går fort... KONSTIGT! Konstigt att tiden bara rusar iväg när det enda man tänke rpå är att dagen ska ta slut och man får gå hem. Ännu mer ironi. Och vad är då resultatet? Jo, en ihållande stress över att tiden går för fort och att jag inte hinner njuta och göra något under tiden. Men jag gör ju saker hela tiden! Och ändå hinner jag inte njuta? Va? Hur menar jag då...?! Blir helt tokig på mig själv.

Ja det är en riktig balansgång mellan stress och kvalitetstid. Tror man faktiskt får bestämma sig för att bara göra de saker som man verkligen känner för och skita i det som bara stressar en och tar energi. Känner man inte för att träffa den där kompisen, utan hellre ligger hemma och streckkollar Scrubs säsong 1 så gör det för sjutton!

Dessutom tror jag det är väldigt viktigt att planera in tid under rubriken "inte göra ett skit", för annars blir det väldigt lätt så att man träffar någon eller bokar in ett träningspass då man egentligen borde slappa och varva ner. För rätt vad det är så är man helt uppe i det och bonkar huvudet i väggen. Bokstavligen.

Så nu ska jag avsluta min otroligt härliga helg (innehållande restaurang- och vattenpipecafésbesök med lillebror,supermysigt dygn tillsammans med min underbara pojkvän, promenad i klippan/röda sten samt ensamfik med bok på nya waynes coffee runt hörnet) med lite strecktittande på Scrubs säsong 1. Ses!